Det första jag tänker på är att ett betydelsefullt möte inte behöver vara så stort eller handla om en lång relation, utan att det många gånger kan vara en kommentar, kort konversion, eller att bara finnas tillgänglig, som gör stor skillnad. Mina föräldrar har betytt mycket för mig i min utveckling och hur jag ser på saker och ting, liksom min egen familj och mina vänner.
När det gäller golfen blev Ronald Berkvall tidigt väldigt viktig. Han var ingen superlirare själv, men hans entusiasm och engagemang för att skapa en juniorträning på Täby golf- klubb var avgörande för att vi kom igång ordentligt. Bertil Kristiansson, vår granne, knackade ofta på hemma och frågade om vi skulle ta en golfrunda. Trots att han var i min pappas ålder kändes det alltid som om vi var jämngamla. Våra golfrundor handlade mer än om att spela golf, hans humor och personlighet, gjorde att långa dagar på golfbanan blev roliga äventyr. På den tiden var han bättre än mig i golf, men sporren att slå honom eller farsan gjorde att jag tränade lite extra.
Vår landslagskapten Rolf Wirhed såg tidigt min talang och uppmuntrade mig med spel i olika landskamper. Rolf hade en lite rolig sak som han alltid genom- förde när vi i juniorlandslaget åt kvällsmat. Tillsammans med maten serverade han alltid ett logiskt problem som vi skulle lösa. Plötsligt blev det spännande och roligt att lösa det. Jag tror att han här sådde ett frö för många av oss att intressera oss för logiska problem och matematik.
Göran, intendenten på Stockholms golfklubb, var fallskärmsjägare och den som ansvarade för vår träning på golfgymnasiet. Det var ganska många som inte gillade hans träning eftersom vi fick springa mycket, men han gav sig inte och även om man glömt gympakläderna så fick man springa i det man hade. Göran tänjde aldrig på några regler. Hans hårda disciplin innebar att alla som gav honom chansen lärde sig självdisciplin och kom ut med en rejäl portion självförtroende och självkänsla i bagaget. Det var en viktig upptäckt för mig i min golfträning.
Göran hade som mål att vi skulle springa Lidingöloppet och veckan innan det var dagsberättade han för oss att vi skulle vi träna lite extra. Vi skulle göra en rejäl genomkörare på 1,5-2 mil för att direkt därefter genomföra ett pass med mental träning. Vi som sprang såg fram emot det mentala träningspasset då vi skulle få vila. När vi efter att vi sprungit låg helt utslagna på marken berättade Göran att dagens mentala träningspass bestod av att vi skulle springa ytterligare fem km. Snacka om mental träning på hög nivå!
Jesper Parnevik, Florida, USA